Hur utelek blev centralt i skotsk förskolepolitik

Styrdokumenten visade en gradvis förskjutning från 2008. Lekstrategin 2013 slog fast att alla barn behöver daglig utomhuslek i naturmiljö. År 2016 beslutade regeringen att öka den avgiftsfria förskoletiden för 3- och 4-åringar från 620 till 1 140 timmar per år, med utomhuslek som uttalat inslag. Tillsynsmyndighetens vägledning My World Outdoors konstaterar att fördelarna med utomhuslek väger tyngre än riskerna. Intervjuerna gav sju teman. Verksamheterna såg mycket olika ut: från ett inhägnat "utomhusklassrum" på landsbygden till barn som bussades till en stadspark som personalen först rensade från glasskärvor. Få barn gick i utomhusförskola fem dagar i veckan; det vanliga var två dagar kombinerat med hemma eller vanlig förskola. Flera intervjuade menade att utomhusförskolorna höll högre kvalitet än inomhusförskolor, medan andra invände att utevistelse i sig inte garanterar bra upplevelser. Risk togs upp av 17 av de 25 intervjuade. De beskrev ett skifte mot att väga risk mot nytta och menade att barn som aldrig får möta risk inte lär sig hantera den. Samtidigt satte försäkringar gränser, som en regel om att inte klättra högre än sex fot. Hindren var många: föräldrars attityder till väder, smuts och skador, barn som inte alltid trivs ute, pedagoger som fann den ostrukturerade miljön svår, löneskillnader mellan offentliga och ideella aktörer, och att utomhusförskolor uppfattades som "medelklass" och nådde de mest utsatta familjerna sämst. Författarnas huvudslutsats är att satsningen på utomhuslek började som en gräsrotsrörelse underifrån och sedan möttes, åtminstone delvis, av en politisk agenda uppifrån. Utomhusförskolor kan enligt författarna inte ensamma nå Skottlands mål för förskolan, men är en kritisk del.

Forskarna ville förstå hur och varför utomhuslek hamnade i centrum för skotsk förskolepolitik, och om förändringen kom underifrån eller uppifrån.