Barns dynamiska riskhantering: tre processer i samspel

När ett barn står inför en risk pågår tre processer samtidigt: barnet känner, tänker och gör. Forskarna kallar dem riskvilja, riskbedömning och riskhantering, och föreslår att de tillsammans utgör barnets riskhantering i stunden. Ta trädklättring som exempel. Riskviljan är känslan inför att klättra, lusten eller olusten, det som barn själva beskriver som att det kittlar i magen. Riskbedömningen är tankearbetet: barnet tittar på grenarna, känner om barken är hal, avgör vad som håller. Riskhanteringen är själva görandet, hur barnet greppar, balanserar och samordnar händer och fötter. Processerna följer en ungefärlig ordning men flyter in i varandra och skiftar hela tiden. Ett nästan-fall kan dämpa viljan att fortsätta, en känsla av att lyckas kan öka den. Runt allt detta ligger sammanhanget. Kultur, sociala normer och den fysiska miljön avgör vilka risker barn överhuvudtaget får möta. Forskarna konstaterar att miljöer i västvärlden ofta byggs för att minimera skaderisk, medan vinsterna med risktagande glöms bort. Viktigt att veta: artikeln bygger inte på ny data. Det är en teoretisk modell, hopfogad av befintliga teorier, som forskarna vill att kommande studier ska pröva.