Riskfylld lek i naturen som väg till naturvetenskap

Författaren återger fyra scener. I den första försöker fyraåriga Poppy klättra i ett lutande träd. Hon faller två gånger, söker de vuxnas blick, får ingen reaktion och lyckas tredje gången. Pedagogen frågar vad som får saker att falla och Poppy svarar "I think it is gravity". Marken var "nice and soft", så hon var inte rädd. I den andra skickar pedagogen Natalia två pojkar på svampjakt med regeln "don't pick and don't lick". Pojkarna hittar tre orange, små, runda svampar och pekar med pinnar utan att röra dem. Författaren ser det som biologi och säkerhetskunskap i samma lek. Den tredje är en kall vintermorgon där barnen springer, krockar med flit, brottas och slåss med pinnar. Pedagogerna stannar ibland upp leken, pratar om hur det känns att springa med kraft och att falla, och påminner om att bara använda pinnar från marken för att inte skada träd, svamp och maskar. I den fjärde gömmer sig två pojkar utom synhåll och häller ut sitt dricksvatten för att göra lera. Pedagogen Cathy tvekar, men frågar sedan hur blandningen förändras när de rör mer. Författarens huvudslutsats är att naturvetenskaplig undervisning och pedagogers stöd för riskfylld lek kompletterar varandra: pedagogerna kunde ta verkliga risksituationer och göra dem till undervisning om fysik, kemi och biologi. Han hävdar att riskfylld lek är central för barns känsla för naturvetenskapen i naturen, men betonar att scenerna är ett urval.

Kopplingen mellan riskfylld lek och naturvetenskapligt lärande i naturbaserad förskola har knappt studerats. Frågan var hur riskfylld lek i en bush kinder stödjer barns lärande i naturvetenskap.