Lösa delar i utelek: vinster och utmaningar enligt pedagoger

Pedagogerna beskrev fem vinster. Den första gällde risk. Barn lade enligt pedagogerna själva till svårighet i leken, till exempel genom att hoppa från balansbommen till en kabeltrumma och vidare till en rockring, och gick tillbaka till sådant de misslyckats med. Pedagogerna beskrev också sin egen förändring: från att ständigt säga "var försiktig" till att sitta bakom och se på, sedan de insett att barnen inte behövde dem intill. Den andra vinsten var fantasi och kreativitet. Materialen användes på sätt pedagogerna inte förutsett, som tält av presenningar och lägereldar av träbitar. Barnen stannade enligt pedagogerna längre i en aktivitet och tröttnade inte som väntat. Den tredje gällde uthållighet och problemlösning: barnen prövade, misslyckades och fortsatte. Den fjärde var självständighet och självförtroende, även hos blyga barn. Den femte gällde samspel: mer samarbete, äldre barn som hjälpte yngre, och enligt flera pedagoger mindre konflikter. Svårigheterna var fyra. En del barn, pedagoger och föräldrar var osäkra i början, och föräldrar kunde tycka att gården såg ut som en soptipp. Någon pedagog tvivlade på om effekten var mer än nyhetens behag. Materialen räckte inte alltid till och en del gick sönder. Förvaringen nämndes mest, särskilt när saker frös fast på vintern. Författarnas huvudslutsats är att pedagogerna såg flera sociala och kognitiva vinster för förskolebarn med lösa material utomhus, medan svårigheterna till största delen var praktiska. De noterar att pedagogerna verkade bli mer bekväma med riskfylld lek med tiden, men påpekar att metoden inte tillåter en jämförelse mellan tidpunkterna.

Forskningen om lösa material har mest handlat om fysisk aktivitet. Pedagogernas syn på nytta och svårigheter var enligt författarna nästan obeforskad. Studien ingår i projektet Physical Literacy in the Early Years (PLEY).