Lösa delar i barns utelek

Vanligast var vapen- och pistollek, där pinnar blev vapen och träbitar sköldar. Därefter kom familjelek och lek med onda och goda roller. Leken var oftast målinriktad: barnen fördelade roller och arbetade tillsammans för att bygga hem, jaga skurken eller laga mat. Naturen användes både praktiskt och i fantasin. En stockhög var något att hoppa över och samtidigt en "eld" att mata med pinnar. Barnen samlade, sorterade och placerade material, lekte dramatiskt och byggde. En pojkes hinderbana av däck, brädor, rep och rör blev tio minuter senare en båt och sedan en surfbräda. Positiva sociala beteenden var exempelvis turtagning, ledarskap, samarbete och att bjuda in andra. De vanligaste negativa var att skvallra, vara bossig, testa gränser och utesluta andra. Barnen sa ofta "vi" och "vårt" och skrek och ropade mycket. Barnen klättrade i träd, gungade fort i ett trädrep, klättrade på pinnhögar och gick på lina. De tog ofta risken i flera steg och hanterade den utan att pedagogerna ingrep. Pojkar lekte oftare vapen, bråklek (rough-and-tumble) och ont mot gott, men flickorna gjorde det också, och pojkarna lekte ofta hem och familj. Åldrarna lekte mest tillsammans, men de äldre bestämde roller och vem som fick vara med, och yngre barn kunde köras bort. Författarnas huvudslutsats är att lösa delar i en naturlig utemiljö ger barn många möjligheter till lek, socialt samspel, språkanvändning, risktagande och inkludering över kön och ålder.

Författarna ville veta vilka lekteman och beteenden som syns när barn använder lösa delar de redan känner till. Detta är första delen av två; i del två infördes nya material.