Pedagogers syn på riskfylld lek med lösa delar

Forskarna fann fyra teman. Det första är att pedagogernas syn på risk har en historia. Många jämförde med sin egen barndom, då de lekte fritt utan vuxna, och med en yrkeskultur där "håll dem säkra" varit regel. Flera sa att projektet fick dem att sluta säga "var försiktig" hela tiden: "we see the benefits of it now, not the scariness of it". Det andra temat gäller system och regler. Alla deltagare beskrev oro inför att ett barn skulle skada sig på deras ansvar. En pedagog skrev skaderapporten i huvudet medan hon tittade på leken. Samtidigt såg flera reglerna som rimliga krav på ansvarighet. Det tredje temat är strategier. Observation var den vanligaste: stå nära utan att avbryta och låta barnet dra egna slutsatser. Pedagogerna ställde frågor som "vad händer om du sätter foten där?" och uppmuntrade. Samtal med nya kollegor och föräldrar, exempelvis på föräldrakvällar, beskrevs som nödvändiga för att inte uppfattas som vårdslös. Det fjärde temat är nyttan. Pedagogerna beskrev riskfylld lek som en del av att växa upp och något barnen längtade efter. De såg bättre problemlösning, egen riskbedömning, mer självförtroende, bättre balans och koordination. Författarnas huvudslutsats är att riskfylld lek med lösa delar bidrar till en pågående förändring i pedagogers uppfattningar, och att dessa uppfattningar är sammanflätade med institutionella, systemiska och kulturella faktorer.

Studien ingår i PLEY-projektet (Physical Literacy in the Early Years), som utvärderade lösa delar i förskolor. Forskarna ville veta hur pedagogerna såg på riskfylld lek i det sammanhanget, tolkat med van Rooijen och Newsteads modell över pedagogers inställning till risk.