Föräldrar och pedagoger om fri lek i naturen

Analysen gav fem teman. Det första var positiva omdömen: naturlek beskrevs som bättre än plastleksaker och skärmar, som något som utvecklar fantasi, kropp och känslor och lär barn om hållbarhet. Flera berättade att barnen var lugnare och gladare efter lek i naturen. Det andra temat var faktorer som påverkar. Pedagoger beskrev regler, städning, resurser och schemat som hinder, och några såg sig själva som ett hinder när de undvek leran i lerköket för att slippa byta kläder på barnen. I privata förskolor beskrevs föräldern som en kund, och pedagoger valde sina tillfällen för vattenlek för att undvika klagomål. Föräldrar nämnde tid, avstånd och smuts. Vädret hindrade båda grupperna. Det tredje temat var definitionen. Deltagarna beskrev naturlek som utomhus, barnstyrd och med naturmaterial, men var osäkra på var gränsen går. Anlagda naturlekplatser upplevdes som säkrare än vild natur. Det fjärde temat var önskemål om utemiljön: mindre plast, riktigt gräs, fler fysiska utmaningar. Det femte temat var riskfylld lek (risky play). Båda grupperna kopplade naturlek till risk, som att klättra i träd, och såg sådan lek som ett sätt för barn att lära känna sina gränser och bygga självförtroende. Samtidigt fanns en spänning mot oron för skador. Riskovilliga föräldrar såg förskolans risklek som extra viktig. Pedagoger beskrev regler som stoppade till exempel hopp från låga murar. Författarnas huvudslutsats är att vuxna fungerar som grindvakter som begränsar eller möjliggör barns tillgång till naturlek, och att de troligen skulle underlätta mer om de fick resurser och vägledning.

Tidigare studier hade pekat på att rädsla för skador och ansvar kan hindra naturlek, men ingen hade undersökt föräldrars och pedagogers perspektiv i South Australia.