Introduktion till barnkonventionen

Barn är beroende av vuxnas omsorg för att överleva och utvecklas. Barn är också beroende av vuxna för att få sina rättigheter tillgodosedda, vilket gör barn särskilt sårbara för försummelse, exploatering och våld. Samtidigt är barn egna individer, med en egen vilja, egen integritet och erfarenhet. Konventionen är till för att synliggöra barnet som egen individ och rättighetsinnehavare och samtidigt betona vikten av skydd. Det är också viktigt att belysa att vi har en vuxenhetsnorm i samhället idag, vilket gör att barn tenderar att bli osynliga när vi talar om människor, invånare eller mänskliga rättigheter. FN:s konvention om barnets rättigheter kom till för att rikta fokus på barns särskilt utsatta situation och samtidigt mana fram politik, lagstiftning och praktik som ger barnet en egen röst och ett särskilt skydd. Konventionen om barnets rättigheter fokuserar på det enskilda barnets rättigheter. Det är varje barn som har rättigheterna och det är alltid vuxnas ansvar att säkerställa att barn har kunskap om, tillgång till och kan använda sig av sina rättigheter.

FN:s konvention om barnets rättigheter består av 54 artiklar och 3 tillägg som kallas fakultativa protokoll som i sin tur innehåller en mängd artiklar. Dessa utgör alla en helhet och ska läsas och tolkas tillsammans. I korthet ger konventionen barn följande rättigheter: Barn har rätt att skyddas mot diskriminering, att få sitt bästa prioriterat, att utvecklas och nå sin fulla potential, rätt till ett namn, sin identitet, att ha en nära och personlig relation till sin eller sina vuxna och sin familj. De har rätt till information, till delaktighet och inflytande, att bilda föreningar och ha fredliga sammankomster, rätt till lek, vila, fritid, rekreation och att delta i det kulturella och konstnärliga livet och rätt till ett privatliv. De har rätt att skyddas från alkohol, narkotika och andra farliga ämnen, skyddas från våld och övergrepp, skyddas från olovligt bortförande och ett antal rättigheter till.

Konventionens artiklar hänger ihop, kompletterar varandra och bildar en helhet. Det betyder att vi inte kan separera rättigheterna ifrån varandra. Vi kan inte säga till ett barn att hen har rätt att gå i förskolan eller skolan, men att hen inte får någon sjukvård. Det funkar inte så. Vi ska se barnet och rättigheterna utifrån en helhetssyn eller holistiskt perspektiv som det ofta uttrycks. Ibland talas det om barnkonventionens barnsyn, hur konventionen vill att vi ska se på barn och vad barn behöver. Denna syn kommer främst till uttryck i artiklarna 2,3,6,12. Det handlar om icke-diskriminering, barnets bästa, liv och utveckling plus inflytande och delaktighet. De här artiklarna har kommit att kallas för huvudprinciper, grundartiklar, grundprinciper och ibland portalparagrafer. Det betyder inte att de är viktigare än några andra artiklar, däremot ska alla andra artiklar läsas genom dessa fyra. Helhetsperspektivet, eller det holistiska perspektivet innebär att en artikel inte kan eller ska läsas enskilt. Vi måste se barnets hela situation. Att ett barn exempelvis inte får sin rätt till lek tillgodosedd kan bero på att en annan rättighet i barnkonventionen behöver tillgodoses.