Pedagogers syn på trädklättring

Drygt hälften av de svarande hade tillgång till klättringsbara träd, och 58,3 procent tillät klättring. Bland dem som förbjöd var det vanligaste skälet att träd saknades, därefter risken, verksamhetens policy, föräldrars oro och tillståndsregler. Flera skrev samtidigt att de själva tyckte trädklättring var värdefullt men att ansvarsfrågan avgjorde. Alla som tillät klättring instämde i att nyttan överväger riskerna. Nästan alla angav att det utvecklar färdigheter, knyter an till naturen, tränar barn att hantera risk, är roligt och hör barndomen till. Nästan alla som tillät klättring hade egna regler. Utöver reglerna i Takeaway satte en tredjedel höjdgränser. Fritextsvaren beskrev tillsyn på olika nivåer: från att stå under barnet till att fråga "känner du dig säker?" och låta barnet avgöra. Några menade att fler regler gav fler skador. Osäkerheten om regelverket var stor. Bland dem som förbjöd klättring visste de flesta inte hur tillståndsreglerna påverkade frågan, och 74 procent inte hur försäkringen gjorde det. Även bland dem som tillät var över hälften osäkra på försäkringen. Några tillät klättring trots att reglerna inte medgav det. Författarnas huvudslutsats är att trädklättring kan genomföras säkert i förskoleverksamhet och att nyttan enligt studien överväger riskerna. De föreslår en nytto-riskbedömning och en verktygslåda med rekommendationer om perspektiv, regler, tillgång till träd och föräldrakontakt.

Författarna hade tidigare undersökt föräldrars syn på trädklättring och ville nu veta hur pedagoger i USA ser på den, och hur verksamheter som tillåter klättring arbetar.