Fyraåringars egna tankar om riskfylld lek

Fyra teman kom fram. Det första gällde varför barnen ville delta: leken var rolig, den kunde vara läskig och rolig samtidigt, den var ibland förbjuden och därför spännande, och fart eller höjd gav upphetsning. Ett barn om en stor rutschkana: "it's not scary… well it is… it's fun, that bit." Det andra temat gällde skäl att avstå: att aktiviteten inte var rolig, rädsla för att göra sig illa, att den var farlig, eller att gungor saknades. Det tredje temat var kunskap om säkerhet. Barnen pekade ut faror, som att släppa taget i klätterställningen, och behov av skydd, som glasögon vid snickeri. Förståelsen varierade, men alla visade enligt författaren en grundläggande medvetenhet. De flesta visste vilka lekar som var tillåtna, inte alltid varför. Det fjärde temat gällde gränser: egen förmåga, vilka aktiviteter som passade äldre barn, och var leken kunde ske. Ett barn ville hoppa från gungan i parken, men bara om gräset var mjukt. Författaren tolkar det som en riskbedömning. Författarens huvudslutsats är att även mycket små barn tycks ha en grundläggande förståelse för hur de håller sig säkra och egna idéer om vilken lek som ger tillräcklig utmaning utan att bli för läskig. Det avgörande skälet att delta var glädje. Enligt författaren tycktes förskolan, inte kön, påverka barnens åsikter mest, men könsskillnader undersöktes inte särskilt. Författaren föreslår också, med stöd i Dwecks teori om tankesätt, att fysiskt risktagande kan föregå risktagande i annat lärande: ett resonemang, inte ett resultat.

Forskning från främst Norge och Nya Zeeland hade visat att barn söker risk i leken. Författaren ville veta hur fyraåringar i engelsk förskola själva ser på den.